Sidenblommor

Sidenpelargoner

I år har jag placerat sidenblommor i blomsterurnan. Det var efter att den första kullen med planterade blommor dog pga värmen och avsaknaden av regn. Det var egentligen inget svårt beslut, med tanke på att hela sommaren utlovades att bli varm och het.

En gång i tiden var jag emot sidenblommor på graven. På nåt sätt kändes det som fusk. Att det oäkta symboliserade att man inte la ner tillräckligt mycket möda för att ta hand om det äkta och att det på samma gång skulle vara sinnebilden för vilka känslor man hyste. Det var naturligtvis mitt ungdomliga övermod som var problemet. Jag hade massor med energi och dessutom bil, så jag kunde lätt ta mig dit. Samma förutsättningar hade inte min svärmor som just envisades med att placera ut plastblommor på sin sons grav, min mans.

Idag förstår jag bättre. Jag brukar oftast cykla eller gå dit, det är ung 6 km. Men det blir inte lika ofta som i början. Både pga att sorgen har kommit in i ett annat stadium - behovet att vara där är inte lika stort längre och pga min ålder - jag skulle inte orka ta mig dit varje dag enbart för att vattna blommorna. Idag är också sidenblommorna mycket mer realistiska och av högre klass. Det är egentligen bara bladen som ser oäkta ut i det här arrangemanget. Och visst blir det fint!