lördag 24 december 2016

Jul igen

Det är långt mellan inläggen nu. Det har hänt mycket men jag har varit upptagen med livet och inte hunnit skriva. Idag vill jag ändå dela med mig om mina tankar om hur julen kan te sig när man är ensam.

Gamla traditioner att julen är högtiden när familjen samlas är en sak, men när media sjåsar upp att enamhetsaspekten är så fruktansvärd gör det bara än värre när man verkligen är ensam. Men det är som vanligt bara medias sätt att sälja lösnummer på bekostnad av något som de egentligen inte bryr sig något om. För det finns många som är det - fruktansvärt ensamma. Och när det enda stället man besöker på julafton är kyrkogården för att det är där större delen av ens familj är, då börjar man själv fundera på om det inte är där man själv ska vara.

Man kan ju faktiskt starta nya traditioner också där man bryter ensamheten för många genom att fira med vänner i liknande situation. Det finns ingen anledning att vara ensam om man inte måste. Men det krävs kraft att förändra situationer. Och att skaffa sig den kan vara något mycket utopiskt.

Nej, julen är inte en glädjens högtid för alla. Det finns så många som på olika sätt är ensamma om det så handlar om ålder, sorg eller annat. Ensamhet är inget som försvinner om man inte har någon som förstår vilken situation man befinner sig i. För det är just det som skapar tomhet och isolering: Enfalden och obetänksamheten hos andra.

Jag försöker att se det som en vanlig dag för det är enda sättet att överleva den.