Vemod

Nej, gråten kommer aldrig att ta slut. Emellanåt översköljs jag av saknaden och tomheten som inrättat sig i mitt hjärta och som ingenting kan fylla. Då kommer gråten. Längtan efter Pierre är så stark att jag nästan kan känna honom i evigheten. Men jag kan inte nå honom. Gråten lättar något på trycket men det ger inte lindring nog. Det är så jag får leva. Den ultimata läkningen kommer först den dagen då jag själv träder in i evigheten.