I dag har jag bett Facebook att stänga ner Pierres minnessida. Kan inte förklara varför det tagit sån tid, men troligtvis för att jag varit rädd för att släppa tagit om den sista linan till honom. Det gick mycket lättare än vad jag hade trott. Efter tolv och ett halvt år har sorgen kanske äntligen lagt sig till ro. Tankarna finns där fortfarande men smärtar inte lika mycket längre. Gråten finns där också fortfarande men tårarna svider inte lika mycket som då.
Pierre var över huvud taget inte positiv till sociala medier, han föredrog att träffa människor i verkliga livet och jag tror att han hade velat bli borttagen tidigare. Speciellt så som plattformen har utvecklats. Det är ingen positiv utveckling för den enskilde. All information om dig samlas in för bearbetning av AI. Det borgar för en totalitarianism där den enväldige härskaren är digital med en logik utan känslor. Var och en kan nog själva räkna ut hur det till slut kommer att påverka mänskligheten. Orwells bok 1984 är mer aktuell än någonsin: Storebror ser dig. Jag vill inte att min döde sons ande på något sätt skall leva vidare i det. Det känns bara ytligt anonymt och respektlöst för den han var. Jag vill minnas det mänskliga.
