Det svåra med nya relationer är att tro att de lätt ska gå att kombinera med sorgen. Hur ska man kunna känna den glädje man borde när man träffat någon som på många sätt betyder mycket för en? Speciellt på årsdagar som i dag - 13 år. Det är många år men inte tillräckligt många för att sorgen ska ha gett vika. Vissa år är det lättare, andra inte. I år är ett sådant år då jag känner mig oerhört skör då jag för första gången på mycket länge öppnat upp mitt hjärta för en annan människa.
Det blir knappast lättare då personen i fråga är bortrest och det enda jag skulle behöva just nu är någon som håller om mig. Hårt! För det känns som jag går sönder igen. Känner mig oerhört ledsen och ensam.
