Saknad

Herregud, vad jag saknar dig! Försöker andas normalt men ångesten gör det omöjligt. Jag vill att du kommer hem nu för jag klarar inte det här mer. Förstår inte själv hur jag kan stå upp, gå eller agera som en vanlig människa i vardagen eller hur det fortfarande kan komma tårar när jag borde ha varit uttorkad för länge sen eller varför inte människor kan se mitt lidande under pokeransiktet. Vet inte hur jag ska gå vidare. men vidare går jag utan att leva.