Begravning igen

Pappa, 17-18 år

Nu hoppas jag att livet, ödet, universum, änglarna, döden och Gud förstår att jag fått nog av begravningar. Tänker inte vara med och planera en enda till för någon närstående. Nästa jag medverkar i är min egen - men inte de närmaste 40-50 åren ännu. För jag har beslutat mig för att börja leva. Efter att sorgen sörjts ut ska inga fler depressiva eller negativa tankar få styra mitt liv längre.

Min pappas begravning var mycket vacker, varm och kärleksfull. Det berodde dels på att prästen, som är min underbara samtalspräst, lade ut texten om min pappa väldigt fint och dels på musikern som spelade min pappas favoritlåtar på knappdragspel.

Min pappa hade egentligen enbart ett önskemål till sin begravning; att låten Iltatuulen viesti skulle spelas. Eftersom han själv spelat knappdragspel i sitt liv tyckte jag att det vore en fin hyllning till honom om någon kunde spela den på knappdragspel. Det tog ett tag, fast med mycket hjälp av andra duktiga musiker, att hitta någon som hade tid just då.

Min pappa sjöng ofta, så jag tyckte att vi skulle hylla honom genom att sjunga den för honom. Jag visste att det kunde bli svårt att klara av att sjunga, men minns att jag tänkte att inte tänka alls och bara sjunga. Och det gjorde jag. Jag hörde att andra föll in i sjungandet.

Dragspelaren spelade fantastiskt vackert! Det var inte bara musik, det var ren kärlek som strömmade ut ur fingrarna på honom. Alla blev berörda av hans spelande. Han spelade ytterligare en låt, Metsäkukkia, och jag kunde se min pappa sitta där och sjunga med.

Allt var väldigt varmt och kärleksfullt, precis så som min pappa var. Jag tror han var nöjd.