Besök

Det var så längesen jag träffade dig nu, men i natt var du där igen. I drömmen gick jag in i ett sovrum med öppna garderober där det hängde en massa kläder på ena väggen. Jag skulle visa min mamma, en okänd kvinna som var yngre än jag (min nästa mamma?), att du fanns i det rummet. Jag visste det, men andra var skeptiska.

Osynliga händer började dra kläderna fram och tillbaka på stängerna och då visste jag att du var där, men "min mamma" var fortfarande skeptisk. Hon kunde ju inte se dig. Sen plötsligt satt du där, i fåtöljen framför kläderna; i dina vita byxor och vita collegetröja som du hade designat på sjukhuset.

- Där är han! ropade jag och pekade på dig. Men omvärlden hade försvunnit och nu var det bara vi.

- Hur har du det? frågade jag dig.

- Inte illa, sa du och kom fram och kramade mig. I drömmen kunde jag känna värmen från den sanna kärleken. ... och sen vaknade jag ...

- Nej, nej, nej, ta mig tillbaka! Jag vet inte om jag ropade högt eller om det bara var ett skri inombords, men det gick inte att somna om direkt trots att jag gjorde allt för att försöka.

Jag är tacksam för de stunder jag får tillsammans med dig och för de lugnande budskapen du levererar. Älskar dig bortom döden!