Komma ut

På Kryss Nr 4 22

I senaste numret (juni Nr 4 22) av seglartidningen På Kryss finns en artikel om mig. Via en annan artikel kom journalisten i kontakt med mig och ville göra ett reportage. Om mig. Och sorgen. Först var jag tveksam då jag hållit det här för mig själv i över elva år. Alltså för mig själv på så sätt att jag undviker att prata om familjesituationer med människor jag inte känner så väl. Det finns många i seglarvärlden som känner mig men mycket få som känner till min sorg. Och anledningen till att jag har velat ha det så är precis som det står i artikeln att det är på havet jag vilar från sorgen. 

Gjorde jag rätt som gick med på att öppna mig för hela seglarvärlden; mitt namn är lätt att komma ihåg och det kan finnas i minnet när man presenteras för någon person inom seglarvärlden? Av erfarenhet vet jag också att människor oftast inte vet hur de ska hantera någon som gått igenom sånt här. Jag behöver inte hanteras med silkeshandskar, vill ju bara att människor ska behandla mig som vanligt. 

Det har kommit varierande reaktioner från några redan: de flesta har kommenterat artikeln som fin; en sa "så roligt!", men jag förstår att det var själva publiceringen och inte innehållet som åsyftades; på en kommentar på en seglingssida på Facebook från en helt okänd person fick jag kommentaren "Insåg helt plötsligt att jag svarat en PåKryss-kändis :-)". Följaktligen kan jag nog förvänta mig fler reaktioner, åtminstone tills nästa nummer. 

Gjorde jag då rätt som "kom ut" som sörjande? Ja, jag tror det - det är dags att bli mer öppen med vad jag bär inom mig, utan att för den skull fläka ut mig eller kasta det i ansiktet på folk. Men jag ska inte längre hålla tillbaka när folk frågar om mina barn. Jag hoppas såklart att artikeln kan hjälpa någon annan också.