söndag 6 oktober 2013

Samvete

Hjärtat som hänger ner från urnan står det "Saknad" på.
Det hängde på de vissnade blommorna och jag
överförde det till de nya. Förmodligen någon av Pierres
kompisar som varit där. Glaslyktan i hörnet lät jag också
stå kvar även fast ljuset var nedbrunnet. Kanske någon
vill sätta ljus i den igen. Om det funnits blommor i vasen
vet jag inte. Någon har i alla fall plockat fram den från
baksidan och nu var den bara full av vatten.
I blommorna jag köpte ingick även en nyckelpiga. Jag
hoppas den hittar sig en plats bland bladen att
övervintra på.

Jag borde ha fixat fint på graven för länge sedan, men har tyvärr varit så upptagen med annat hela tiden så jag har helt enkelt inte hunnit. Jag misstänkte att sommarblommorna hade vissnat för länge sedan och att det såg ganska trist ut där nu, men så började jag tänka på vad det var som fick mitt samvete att må så dåligt.

Pierre bryr sig inte - han finns överallt i evigheten ändå och den fysiska tillvaron berör honom inte längre. Jag tror inte att Marcus skulle bry sig heller. Mitt samvete handlar helt enkelt om vad andra tycker. Att andra skulle tro att jag inte bryr mig längre, men vad gör det egentligen vad andra tycker och tänker i det här fallet. De som känner mig vet hur jag har det och att sorgen aldrig kommer att försvinna även om jag inte är på kyrkogården så ofta. Det behovet har jag egentligen inte. Jag vet att Pierre finns här ändå.

Jag tror att det är folks rädsla för att andra ska tro att de har glömt som får dem att t ex sätta ut saknad-annonser i tidningen efter 1 år, 2 år osv. För ens egen skull finns inte behovet - man vet ju ändå hur ont det gör i hjärtat av saknaden. Vissa människor måste bara bevisa det för andra genom sådana gester.

En kyrkogård är en rofylld plats och jag vet att många stör sig på om någon grav urskiljer sig från andra. Jag läste för nåt år sedan om en familj som hade förlorat sin 5-åriga dotter i cancer och som hade smyckat graven med hennes leksaker och trädet bredvid hade hennes kompisar smyckat med pynt till jul. En självklarhet tycker jag, men de fick arga brev från någon som tyckte att det störde rofylldheten och jag kan bara föreställa mig hur dessa föräldrar kände inför det. Jag vet inte hur det gick med det här sedan, men jag hoppas att de kunde fortsätta att smycka sin dotters grav på sitt personliga sätt.

Jo, jag vet att Pierre finns här emellanåt. Det händer märkliga saker. TVn går på av sig själv och kaffekoppar exploderar i handen på mig. Kanske är min längtan och saknad så stor så jag lägger alltför stor vikt vid saker som kanske har en naturlig förklaring. Kopparna är gamla, men har dock inga synliga sprickor och kaffet var heller inte för varmt, eftersom jag har mjölk i. Fjärrkontrollen var jag inte ens i närheten av när TVn gick på. Jag vill tro att energin som var Pierre kanske har ett medvetande efter döden och försöker på olika sätt att förmedla sig av det. Det har ju visat sig på andra sätt tidigare.