tisdag 27 augusti 2013

Tillägg till tidigare blogginlägg

En mycket viktig sak som jag glömde att ta med i mitt tidigare inlägg, är att det FK vill informera mig om på mötet i september, det är vad som händer om jag INTE klarar studierna. Helt plötsligt stod det klart för mig:

Det här är något som jag har fått höra hela tiden - om jag INTE klarar av att sköta företaget - då är det "bättre att prata med AF och ställa mig till deras förfogande". Och nu handlar det om "om jag INTE klarar studierna". Vad är det för stöd?!? De hjälper inte till på något sätt alls utan trycker ner folk istället!

Jag har hela tiden hävdat att min intention är att gå tillbaka till hur det var innan och fortsätta med det jag gjort och försörja mig själv. Men ja, det stämmer, jag har INTE mått bra under de senaste två åren och ja, jag har INTE kunnat utveckla mitt företag på något sätt eller haft ork att söka efter nya kunder. Men vad beror det på? Det ser de inte.

Att hela tiden hävda att jag INTE kommer att klara av att göra det jag vill; när det nu så tydligt framträder inför mig blir jag bara förbannad. Men vad ger såna signaler till människor som inte har samma styrka, sådan som jag t ex var för bara ett halvår sen. Ett sånt här system skapar inte starka människor, men viljestarka människor är förmodligen inte heller önskvärda i ett myndighetsstyrt samhälle.


"Vården" och Försäkringskassan del 2

Igår hade jag ett samtal med Försäkringskassan, denna hårt kritiserade myndighet med omänskliga regler. Jag kan bara hålla med. Det handlar inte om hur man mår utan om vad reglerna säger. Min sorg har varit 100 % trots att jag aldrig varit sjukskriven lika mycket. Under sommaren har jag varit sjukskriven med 50 % och kanske jobbat max 7-8 %. Men jag behövde någon form av semester, för en sjukskrivning för sorg är definitivt ingen semester. Det tär på en dygnet runt.

Jag ska börja med att berätta om samtalet jag hade med min läkare förra veckan. Hon går på FKs linje och har aldrig haft någon förståelse alls för min situation. Inte en enda gång har hon frågat hur jag mår. Nu sa hon att hon fått ett brev från FK som önskade ett möte. Sen nämnde hon att hon väntade svar från dem gällande hennes förfrågan om vem som ska meddela mig. VARFÖR berättar hon detta för mig? Det är fullkomligt ointressant för mig! Men hon ser mig som ett problem och hon ser till att jag får veta det också, förmodligen för att jag inte drar in några DRG-poäng till henne och vårdcentralen längre. Kanske aldrig gjort heller. Jag har varit en olönsam kund. Precis så fungerar vården idag och om du är intresserad av att veta mer om den sjuka vården, kunder och DRG-systemet råder jag dig att läsa Maciej Zarembas artikelserie i DN.

Hon avslutade iallafall vårt samtal med att lägga på luren i örat på mig eftersom hennes mobil ringde. Där satt jag förvirrad utan att egentligen veta vad som hade sagts. Hon ringde dock tillbaka och låt mer ödmjuk, bad tom om ursäkt och tyckte att jag skulle skriva ner hur jag mådde och vad jag hade för tankar och vilka kurser jag sökt in på.

Hej XXX! 
Sent i våras väcktes en önskan hos mig att börja leva igen. Den känslan har jag inte haft över huvud taget tidigare under den här sorgeperioden. Under sommaren har den växt sig starkare och jag har känt mig tillräckligt stark i själen till att för första gången börja planera inför framtiden. Däremot har jag inte arbetat mycket alls, kanske i genomsnitt max 7-8 %. Ekonomisk hjälp har jag fått från annat håll.
Istället har jag gjort roliga saker, träffat nya människor och försökt att ta tillvara på sommaren. (Har ju inte haft semester heller de senaste 7 åren) Pressen att behöva prestera har jag lagt åt sidan. Det är den som tidigare gjort sorgearbetet ännu mer betungande. Förmodligen är det just därför jag känner mig starkare idag. Men jag märker fortfarande att jag lätt blir stressad om det blir för mycket. Jag fortsätter mina samtal med XXX, som hjälpt mig mycket i det här. 
Då jag inte varit särskilt aktiv alls karriärmässigt under de senaste två åren har jag också upptäckt att jag behöver ta till mig nya kunskaper och kompetensutveckla mig själv. Så jag har sökt och kommit in på följande kurser i höst: 
·         Databaser: hantera data för webben, 25 %, v 35-44, Södertörns högskola
·         Inledande programmering i Java, 25 %, v 35-03, Högskolan i Gävle 
Båda kurserna är på distans, så jag kan sköta dem utifrån egen förmåga och ork. Jag har också sökt och beviljats lån för deltidsstudier. 
Min tanke var att dra ner på sjukskrivningen till 25 %, men det är inte säkert att FK godkänner det med tanke på studielånen. Jag kommer inte att ha tid att söka nya uppdrag under hösten så min arbetstid kommer definitivt inte att övergå 25 %. Jag kommer bara att arbeta med befintliga kunder, för att på så sätt samtidigt klara av studierna. 
Min arbetstid i normala fall som egen företagare har aldrig begränsats till 100 % som för ”vanliga” jobb. Mitt arbete begränsas inte till det jag gör rent praktiskt och får betalt för, utan jag måste hela tiden hålla mig à jour med nya programuppdateringar och vad som händer i branschen, lära mig nya saker, hitta nya kunder, underhålla min egen hemsida och profil mm mm. Jag har inga övertidsersättningar för att jag periodvis måste jobba 16 timmar om dagen, men det är så det ser ut för oss småföretagare. Det är det här jag har försökt förklara tidigare, men inte haft kraften till att göra.

När FK ringde frågade inte de heller hur jag mådde, men förklarade att min sjukpenning nu hade löpt ut. Jag kan inte vara sjukskriven 25 % samtidigt som jag får studielån på 50 %. För det är i det det ligger. Studielånen. Hon förklarade att om jag t ex hade studerat en kvällskurs på Medborgarskolan hade jag kunnat vara sjukskriven. Alltså, om jag studerar en kvällskurs anses jag vara sjuk, men om jag studerar på högskolan är jag frisk. Det handlar inte om förmågan att ta in kunskaper eller nivån på kunskaperna. Jag har läst nog så många utmanande kurser på kvällstid tidigare. Nej, det handlar om du blir beviljad studielån eller inte. Märk väl LÅN, som jag måste betala tillbaka! Det finns helt klart en mängd olika brister i regelverket.

Jag har inte för avsikt att vara sjukskriven hur länge som helst, men att kompetensutbilda mig ingår i mitt arbete och är en nödvändighet för mig. I mina ögon sett ser jag det som om jag går från en sjukskrivning på 50 % till 25 % och där jag jobbar 75 % fast av dem är 50 % studier. Det här godkänner alltså inte FK och då ser jag också ett möte senare i september som fullkomligt meningslös. För det mötet kommer inte att handla om någon rehabilitetsplan för mig (det fixar jag själv) utan enbart ett meningslöst slösande med skattepengar.

söndag 11 augusti 2013

Sommar

En kylig krispighet ligger i luften. Ett förebud om att sommaren snart är över och att hösten snart är här. Det är en tid att dra ner på tempot och att se tillbaka på den tid som varit och planera inför hösten.

Min sommar har varit fantastisk. Det låter som en märklig sak att skriva här, men det är i stort sett så den har sett ut, bortsett från några korta perioder som jag lyckats ta mig ur ganska så smärtfritt. Jag har kunnat glädja mig så som Mia från förr gladde sig över livet. Den tunga sorgen har varit som bortblåst och det har känts som om det finns en möjlighet till att livet kommer att kunna återgå i en normal bana igen. Den känslan har jag inte upplevt alls tidigare under den här sorgeperioden. Efter att ha tillbringat så lång tid nere i mörkret i helvetet för att så småningom lyckas ta mig upp till nåt slags grå icke-tillstånd i limbo, började ett litet frö i våras att spira, ett beslut om att jag ville fortsätta att leva. Det lilla fröet som planterades nånstans i min själ då har växt sig starkare nu under sommaren. Mycket också tack vare alla härliga människor som jag har träffat.

Att överhuvudtaget ta steget till att träffa människor jag inte känner har varit en stor utmaning. Det var nödvändigt för mig att bryta mig ur kokongen för fortsatt överlevnad. Mina närmaste har naturligtvis alltid varit ett stöd och en krok för att hålla mig kvar i livet, men jag behöver skapa mig en ny, egen värld. En värld där jag inte enbart är mamma.

Jag har kunnat skratta på riktigt och det har känts så befriande. Jag har kunnat gråta av andra orsaker än tung sorg och jag är glad över att veta att jag fortfarande kan känna starka känslor som inte är sorg. Plantan har förvisso växt under sommaren men jag vet att den fortfarande är sårbar och klarar inte många stormar. Dock kommer jag att fortsätta göda den med positiva upplevelser för att på så vis stärka den ännu mera.

En annan bubbla sprack häromdagen också och jag fick helt plötsligt en sån lust till att sjunga. Jag sjöng och sjöng utan att bryta ihop i gråt och det kändes också väldigt skönt.