tisdag 24 december 2019

Gångna Julars Minnen

Det är oundvikligt att en dag som i dag inte tänka tillbaka på hur jularna såg ut tidigare i livet. När alla var i livet. När alla var lyckliga. När släkten var samlad och barnen sprang omkring tills någon med myndig röst bad dem lugna ner sig. När tomten kom. Och när barnen somnade i baksätet sent på väg hem.
Ur Fanny och Alexander

Gångna julars spöke ur En julsaga
Av skäl som både inbegriper slump och strategi har jag i år valt att inte ha något julpynt alls hemma. Var bortrest de första två adventen, sen sjuk en vecka och efter det kändes det meningslöst att plocka ner allt pynt från vinden. Det är första gången så länge jag kan minnas som julafton i mitt hem jämställts med en vanlig dag. Det har aldrig hänt tidigare. Men det fanns en annan orsak också - jag kommer att tillbringa julen ensam. Också det första gången som det händer. Var hemma hos min son och hans familj och firade julen i söndags, då de skulle ha långväga gäster hemma under julen. Det var mysigt och juligt och borde ha räckt.

Jag har försökt att bortse från att det är jul, men det är svårt. Dagen är en familjehögtid och har varit det så länge jag kan minnas. Var på kyrkogården och tände ljus på gravarna och bilder från forna jular med alla dessa numera döda flimrade förbi. Det enda man kan göra är att bevara minnena från hur det var och försöka att inte jämföra med hur det är i dag och försöka att omprogrammera hjärnan och hjärtat att inte vara så traditionsbundna.