söndag 1 maj 2016

Gå vidare

Det krävs mod och styrka att gå vidare. Att leva vidare och att anamma livet till fullo. Det är det jag försöker göra, men varje cell i min kropp motsätter sig det. Efter många års inre stress är min kropp full av inflammationer. Det pågår en ständig kamp mellan mitt hjärta, min hjärna och min kropp. Mitt hjärta som gråter, min hjärna som säger 'gråt inte mer' och min kropp som är slagfältet för dessa båda.

Min obotliga livsvilja driver mig vidare. Jag motarbetar inflammationen genom att dricka ett komponerat pulver fullt av antioxidanter, ta kokosolja, reishi, vitamintabletter, spirulina, dricker emellanåt gröna juicer, undviker allt för mycket socker och är ute och promenerar. Ibland känns kroppen bättre, framförallt efter de gröna juicerna, och ibland känns det som ett fruktlöst försök att rulla upp en stor sten i uppförsbacke.

En av orsakerna till den stora renoveringen jag börjat utföra i mitt hem beror också på att jag behöver ha en drastisk förändring av det liv vi levde här, jag och Pierre. En annorlunda livsmiljö där jag inte kan se honom komma in genom dörren. För det var inte så dörren såg ut när han levde här.

Det handlar inte om att radera ut minnen, utan om att undvika det smärtsamma i minnena. Pierre bor inom mig, och det kommer han alltid att göra. Det är fortfarande smärtsamt, men han kommer alltid att bo där inne som ett embryo, tillbaka i fosterstadiet. Ett embryo som aldrig kommer att födas. Ett embryo tills den dan jag dör.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar