I nästan en hel vecka efter besöket hos akupunktören hade jag yrsel och ett tryck över huvudet, men när det sen lossnade ...
Jag vaknade mitt i natten och allt stod på något sätt väldigt klart för mig; jag förstod mitt eget beteende och grunderna till varför det var så. Den natten följde av några fler med drömmar om hus, nu mestadels andras hus som såg ganska tomma och rena ut. Minns inte allt så här i efterhand - vilket påminner mig om att skriva så fort det händer något nytt - men det kändes som att det inte skulle vara helt omöjligt att bringa klarhet i allt kaos.
En gång i tiden - när min mamma dog - ställde jag mig själv åt sidan; jag varken ville eller kunde inse det faktum att hon var död. Jag var 14 år och trots tonårstrots och tron att man klarar sig själv behövde jag min mamma mer än någonsin. Jag agerade som vanligt på dagarna och bad alla som ville beklaga min mammas död att mer eller mindre dra åt helvete; det var inte synd om mig! Varför skulle de beklaga något som inte hade hänt? Men på nätterna grät jag och försökte intala mig själv att hon bara hade tröttnat på oss och stuckit - den känslan var miljoner gånger bättre än det faktum att hon aldrig skulle kunna komma tillbaka mer.
Jag vägrade att gå till kyrkogården för att besöka hennes grav; att inse faktum var inte något jag ville konfronteras med. Det tog tre år innan jag var där ...
Det här beteendet har hjälpt mig att "överleva" under hela mitt Lars Norén-liv. Missförstå mig inte - det har inte varit nattsvart hela tiden, men det är de mörka stunderna jag skriver om här. Jag har ställt mig själv åt sidan och antagit statistrollen i mitt eget liv; det är oftast andras känslor och varande som på något sätt tagit över i mitt liv och trots att jag anser mig vara en stark kvinna så är jag oerhört sårbar inombords. Det här är det många människor som dragit nytta av, framförallt män som jag träffat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar