Förnimmelser

Inatt när jag höll på att somna fick jag förnimmelser av känslor som härrörde min pappa. Det var inte någon dröm som jag upplevde det, utan realistiska, starka avtryck från honom.

Jag fick smärtor över bröstet och ett hårt tryck som gjorde det svårt för mig att andas. Var det hans känsla när han dog eller är det en ångestreaktion från min sida? Vet inte, men efter det upplevde jag det som att han var fast i ett litet, rektangulärt, mörkt utrymme och hade svårt att ta sig därifrån. Det här var väldigt verkligt för mig hela tiden, måste jag tillägga. Inte som i en dröm utan som i vaket tillstånd. Svårt att förklara på annat sätt.

Jag sa åt honom att han skulle söka efter ljuset och gå åt det hållet. Fick sen känslan av att han inte kunde hitta det. Det gjorde mig lätt panikslagen för det var ungefär det jag kände att han höll på att bli. Då skrek jag efter min mamma, att hon skulle hjälpa honom och sen minns jag inget mer.

Den senaste tiden har jag haft stora problem med sömnen, vaknar ofta och ligger klarvaken ett tag. Inte så konstigt alls egentligen, för det har varit mycket att ordna med fram till begravningen på fredag. Jag har stängt av känslorna och håller ihop för att orka. Egentligen är det inte alls konstigt då att sådana intryck visar sig på natten.

Den senaste tiden har det också kommit märkliga känslor till mig som jag inte funderat över tidigare.
Till en kompis sa jag att jag kände att min pappa är lite irriterad på mig för att han inte hamnat i jorden ännu. Det var verkligen en känsla jag kände starkt då. Han var en anspråkslös man och ville inte ha nån stor uppmärksamhet runt sin person. Nu hoppas jag att han förstår att jag vill göra det här sista för honom så fint som möjligt. Jag sa också att det kändes som om jag var på väg mot en stor sanning av nåt slag och att jag visste att det lät knäppt.

Har ingen aning om vad det är som händer men vet också att jag måste börja leva. De här fyra senaste åren har varit i en så nedåtgående spiral och min pappas död hade kunnat bli spiken i kistan för min del också. Men en känsla av liv tog tag i mig och jag insåg, för alla som dött så är det min skyldighet att göra det absolut bästa jag kan av mitt liv och hitta min plats på jorden.