I natt drömde jag att jag hade flera knölar i ena bröstet. Den här drömmen var så stark så när jag vaknade kände jag mig förvirrad och förstod att det var någon som försökte säga mig något. Nu hade jag inga knölar själv i bröstet utan förklaringen för det starka meddelandet skulle uppenbara sig senare på förmiddagen.
En stund efter att jag stigit upp och satt och åt frukost nåddes jag av budet; en gammal väninna från förr somnade in klockan 6.41 på morgonen. Hon hade för många år sedan drabbats av bröstcancer som sedan hade spridit sig. Träffade henne senast för ett och ett halvt år sedan och då såg hon ut att må bra; tillväxten hade stannat och framtiden verkade hoppfull. Efter det har jag inte träffat henne och hade ingen uppfattning om att det var så illa. Jag vet dock att hon kämpade mellan hopp och förtvivlan under de senaste åren, men att hon skulle dö kunde jag inte föreställa mig.
Vår tid ihop var på 90-talet då hon emellanåt jobbade för oss i butiken som vi då hade i Bohus. Hennes mammas hårsalong låg precis bredvid. Jobbade hon inte - eller hjälpte till som hon hellre valde att kalla det - så var hon ofta nere och tjötade; hon hade en väldigt rapp och rolig tunga och det var alltid skratt där hon drog fram. Minns henne i övrigt som en varm och hjälpsam människa som alltid satte andra i första hand.
Hon kände även Marcus, min man, och en tid efter hans bortgång kunde hon berätta roliga anekdoter om honom från hans tid i butiken; bl a om hans extremt dåliga engelska och hur han försökte förklara något för en engelsman. Mitt i sorgen kunde vi ändå ligga dubbelvikta av skratt efteråt med tårarna forsande. Även från Pierre som i treårs-åldern hade gått fram till henne och varit så stolt över sina nya skor med ett rådjur under sulan. - Titta Eva, jag har Bambi under fötterna. Det var sådan hon var - en glädjespridare.
Jag är övertygad om att en del av hennes energi hälsade på mig tidigt i morse - det var hennes avsked till mig. En annan av hennes vänner har skrivit en krönika om henne i GT/Expressen. Den kan ni läsa här och jag kan skriva under på allt: https://www.expressen.se/gt/kronikorer/glenn-hysen/om-slasket-ar-ditt-storsta-problem-da-har-du-inga/
Vila i frid, fina Eva och hälsa alla 💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar