Svärmor

I morse dog min svärmor. Känns så fruktansvärt märkligt bara, eftersom jag var och hälsade på henne på sjukhuset igår. Jag berättade om Alexander, mitt barnbarn, för henne, och hur kul vi hade ihop för ett tag sedan. Hon skrattade och var på gott humör när jag lämnade henne, men jag hade en konstig känsla i kroppen ändå när jag gick.

En sköterska hade tidigare försökt ta blodtryck på henne, både manuellt och med apparaten, men det hade varit så svagt så varken hon kunde höra det eller apparaten ge utslag. De hade dock lyckats få ett till slut, fick jag höra i morse. Hennes hud var också väldigt kall igår, men hon skojade bort det själv genom att säga att hon gillar ju kyla bättre än värme. Precis när jag skulle gå skulle de komma in med maten, men hon sa att hon inte ville ha något. Hon har varit aptitlös länge och jag tror nog att det inte bara är jag som har förmanat henne att äta, för att få energi och orka.

Sen hade hon alla sjukdomar och problem som tyngde henne och gjorde henne 20 år äldre än vad hon verkligen var. Nu har hon fått frid från dem och har åter fått möta sin man, sin son och sitt barnbarn istället. Vila i frid, Ingrid! Vi ses en dag!