söndag 8 april 2012

1 år

Idag ungefär vid den här tiden för ett år sen ringde jag till socialtjänstekvinnan som hade hand om Pierre och skällde ut henne efter noter då jag fått reda på att han hade synts till på Drottningtorget, istället för att vara på det sk motivationshemmet. Vilket djävla motivationshem! Då visste jag fortfarande inte vad som hade hänt. Efter det samtalet ringde polisen.

Jag kan inte själv fatta att det gått ett år redan. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Ibland känns smärtan lika påtaglig som om det hände igår. Snart ska jag åka ut till kyrkogården och sitta där en stund hos honom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar