Idag tog jag ett beslut. Jag ska sluta med den antidepressiva medicinen. Nu har jag ätit den i exakt 70 dagar och den har nog gjort sitt nu. Nackdelarna överväger fördelarna - jag går bara upp i vikt och jag känner mig alltid trött och slö. Det medför att jag egentligen inte har någon lust att göra någonting - mina dagliga promenader från förr har jag inte tagit på hur länge som helst och helst vill jag bara ligga i soffan. Kläderna passar inte och jag vägrar att ställa mig i ett provrum - vill inte veta vad det är för storlek jag drar nu. Nej, jag trivs verkligen inte med situationen.
Jag har också känt att sorgen har berövats mig. Även drömmarna - jag kan vakna av att jag drömt något otäckt men vad det är kommer jag inte ihåg. De detaljrika drömmar jag haft tidigare finns inte längre. För mig var medicinerna en kortsiktig lösning för att få vila ifrån sorgen. Nu får det vara nog.
Inte blir det bättre av att psykologen säger att jag måste sova mindre, att arbetsterapeuten säger att jag måste aktivera mig mer, att sjukgymnasten säger att jag måste göra övningar hemma. Tyvärr gör jag ingenting av vad de säger åt mig att göra, för jag orkar inte och vissa dagar hinner jag inte heller. Blir bara superstressad.
Medicinen ska bort nu! Hamnat helt i fel spiral...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar