"En utomkroppslig upplevelse. Ingen smärta, inget ljud, bara ljus och kärlek."

Jag läste precis en artikel i GP om en man som överlevde tågolyckan i Lerum för 25 år sedan. Han berättar om en utomkroppslig upplevelse liknande den jag upplevde strax efter Pierres död. Så här säger han:

Han minns inget av smällen förutom det fruktansvärda dånet innan han försvann ur sin egen kropp.

- Jag var inte medvetslös, jag var bara i en annan och bättre värld, säger han.

Och det som rubriken säger, var precis det jag kände och såg. Jag har skrivit om det i ett blogginlägg förra året. Pierre ville att jag skulle få veta var han var. Hur han hade det och att det var bra. När jag tänker på det kan det skänka lite tröst för stunden men när den här fruktansvärda längtan efter honom slår till, då finns det ingenting mer som kan trösta.

Bara det här att andra som varit en hårsmån från evigheten skriver om samma upplevelser får mig faktiskt att tro på att vi hamnar i en annan dimension när vi dör. Ingen vet och ingen vet vad som händer sen, om vi lever ett annat liv där, om vi bara "är" eller om vi återföds till denna världen eller nån annan... 

Men jag är övertygad om att döden inte kommer att vara vare sig farlig eller obehaglig, den dan den kommer.