Jag var nervös inför det som eventuellt skulle komma igår. Jag har ju aldrig varit med om sånt här tidigare. En gång var jag på en seans tillsammans med åtta personer. Då var min mamma närvarande och hennes meddelande till mig var att hon fanns hos mig och hon visade det genom att klämma på min tumme. Jag har känt av det emellanåt och då vet jag... Men den seansen var ingenting jämfört med det som hände igår. Bara mediet och jag och två till. Två som var döda. Jag är inte själv riktigt säker på exakt vad det var som hände, men ska försöka att återkalla det så gott det går.
För att försöka framkalla samma situation som sist fick jag sätta mig i frisörstolen. Det framträdde två män, sa hon. Den ena bakom den andre. Hon fick fram många känslor och uppgifter om de här två och jag förstod att det var min man och Pierre. Att min man hade dött i en bilolycka och att det hade gått fort. Han hade inte lidit. Men när hon sa att Pierre var mörkhårig tänkte jag att det måste vara något fel. Men han hade färgat håret svart några veckor innan han dog, så uppenbarligen har man de senaste förnimmelserna om hur man ser ut när man dör, med sig. Jag vill minnas Pierre som blond - det var han ju i princip hela livet. Men att han var mörkhårig när han dog är inga uppgifter man kan få fram någon annanstans, varken här i min blogg eller på nätet, så det övertygade mig om att de var där.
Min man stod bakom Pierre och kom inte fram. Han var i ljuset och var där för att hämta hem Pierre. Det har han försökt med förut, men Pierre har inte velat lämna mig.
Den upplevelsen jag haft tidigare, (http://enbloggomsorg.blogspot.se/2011/10/de-forsta-5-manaderna-halsning.html), som jag trodde var Pierre fick jag förklarat för mig att det var min man som var där för att hämta hem honom. Det var han som var det organiska som rörde sig i ljuset. Pierre var redan hos mig och har inte velat lämna mig. Det är naturligt att man söker sig hem eller till de platser man har stark koppling till när man dör. Om man inte går över till andra sidan.
Nu fick vi via mediet hjälp med att få över Pierre till andra sidan. Jag ville inte släppa honom, men förstod att han inte skulle försvinna för gott. När han kommer och hälsar på nästa gång kommer det vara i en ljusare och lättare skepnad och inte energin som stjäl kraft för att få existera kvar här på jorden. Han fick sagt det han ville, att han var fruktansvärt ledsen över det som hänt, för min skull och nu fick han frid att följa med sin pappa över till andra sidan.
Jag är medveten om att jag skriver på ett ganska oberört sätt, men det känns lite som om det här har hänt någon annan och inte mig. Några dagar efter det här skulle det vara kaotiskt och det är det, jag vet inte riktigt vad jag känner över det här. Jag fick också en reading och healing som gjorde nåt med mig, det kände jag. Hon sa saker där också som inte går att få fram om man inte känner mig väl.
Känner mig inte lättad på något sätt, det verkar som om sorgen kommit in i en annan fas bara. Lite förvirrande fortfarande, kan kanske reda ut allt vid ett senare tillfälle.
Men nog är livet kaotiskt på många sätt just nu. Jag skriver mer om det här vid annat tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar