fredag 6 februari 2015

I drömmen är Pierre nästan alltid barn

Inatt drömde jag återigen om Pierre. Det var ett tag sen nu, åtminstone som jag kan komma ihåg, men det har varit så mycket annat som fångat min uppmärksamhet senaste tiden.

En sak som slog mig under dan när jag funderade över drömmen var att jag oftast drömmer om Pierre som liten. Då är han alltid runt 6-årsåldern och det har bara varit nån enstaka dröm där han varit äldre. Vad beror det på? Han transplanterades med mig som donator när han var 6. Kan det ha med det att göra? Det var de följande 6 åren vi hade det som bäst, utan några större problem eller komplikationer som krävde sjukhusvård.

Drömmen är något vag på många ställen men jag ska försöka att återge den så bra jag kommer ihåg den.

Vi bodde i Rom av nån märklig anledning. Pierre var på dagis och jag vet inte riktigt vad jag gjorde, men när jag skulle hämta honom, jag stod på en kulle, såg jag att hela torget där han befann sig var fullt av IS-terrorister. Folk drog mig bort därifrån trots att jag ville ned och jag blev meddragen bort, bort. Vi sprang och sprang och till sist kom vi till en byggnad där vi gömde oss. Där fanns en TV-skärm som tillhörde en övervakningskamera från något okänt ställe.

Vi tittade på TV-skärmen och där kom en rad med barn som höll vuxna kvinnor i händerna. Då såg jag Pierre gå förbi, hållande en sjuksköterska i handen. Han såg trygg ut. Jag hoppade upp och skrek "Han är inte död! Han är inte död!". Flera barn och kvinnor gick förbi och jag kände en stark glädje över att de alla levde och att Pierre hade sett så trygg ut. Glädjen försvann dock när det efter dem kom helt svartklädda män med gevär i händerna. Sen blev drömmen väldigt kaotisk och jag minns att det sköts och jag var med på något sätt för att få bort terroristerna, men minns inga fler detaljer.

Det jag minns är hans trygga ansikte. Och kanske det var en hälsning att han har det bra. Jag vill hoppas på det i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar