Pappa

När folk har frågat mig om hur mitt förhållande till min pappa var, har jag sagt att han ofta var frånvarande. När jag var liten jobbade han periodvis på andra orter och kom bara hem på helgerna. Det var så jag minns det. Men det är förmodligen en väldigt generaliserad bild av verkligheten men jag minns att det var min mamma och jag den mesta tiden och att han fanns med oss ibland.

Det finns en annan sida som jag också kommer ihåg. Jag minns inte att han lekte med mig, men däremot lärde han mig att spela schack när jag var i 7-årsåldern. Vi satt ofta och spelade, han och jag. Vet inte hur vanligt det är, men vår familj har nog aldrig varit direkt "vanlig".

Han hade gammaldags, konservativa värderingar. Han skulle aldrig ha lämnat oss, min mamma och mig. Män som lämnade sina familjer gav han inte mycket för. Han var en trygg klippa som fanns där för oss hela tiden.

Däremot har det funnits många kvinnor i hans liv, både före och efter min mamma. Han var en snygg och charmig man och fram till sin död hade han en "flickvän". Det var inte långa perioder han var ensam.

Minns också att han alltid var glad eller förnöjd. Han klagade aldrig. Jag kan inte minnas att han var arg, mer än en enda gång när jag var 12 år gammal och hade druckit mellanöl med mycket äldre kompisar. Då hade jag somnat i en lekstuga och han var och hämtade mig. Den gången gav han mig en örfil. men det var första och enda gången någonsin. Jag tror att han helt enkelt var rädd för att något skulle hända mig.

Han var en intelligent man som borde ha fått chans till att studera. Som 8-åring löste han matteproblem och upptäckte fel i matteböckernas facit i skolan. Han sa att han hade velat bli ingenjör, men att växa upp i fattiga förhållanden med en ensamstående krigsänka till mor, spär inte på de möjligheterna. När han blev gammal nog fick han börja dra in försörjningen.

Han var inte särskilt "kramig" och blev ganska förlägen när jag kramade honom när vi sågs. Men det är säkert en följd av att ha vuxit upp under karga förhållanden i efterkrigstidens Finland. Under finska vinterkriget var han evakuerad till en herrgård nånstans i mitten av Finland. Herrgårdsparet hade blivit så förtjusta i den här 5-åringens lockiga anlete så de ville adoptera honom, men min farmor hade sagt nej. Ryssarna hade invaderat byn de bodde i och betedde sig svinaktigt i min farmors hus. Bl a använde de vinden som toalett eftersom det var för kallt för att gå ut och uträtta sina behov på utedasset. Jag kan med fasa tänka mig in i den situationen som min farmor och pappa möttes av när de kom tillbaka hem.

Det var egentligen först när min farmor dog som vi började prata med varandra. Jag har svårt för att minnas tid bakåt, men tror att det var ungefär 15 år sedan. Vi bilade till Finland och bodde i min farmors hus och till skenet av oljelampan satt vi och pratade på kvällarna. Efter det har vi haft bättre kontakt och kontakten har varit mer tät den senaste tiden då jag hjälpt honom en del. I sommar skulle han ha fyllt 80 år.