27 år

Idag skulle du ha fyllt 27 år. Ganska exakt nu vid det här inläggets begynnelse tog de ut dig ur min mage. Trots att din första tid var så svår blev du en sådan fin människa. Eller det kanske var just därför. Du förstod livets svårigheter men visste inte hur du skulle hantera det senare.

Hos mig lever du vidare. Jag vill gärna tro att du idag hade varit en skötsam man med fast jobb och egen bostad. Kanske hade du varit sambo med samma tjej som du haft i nästan tio år och haft ett barn redan. En flicka på två år som har dina långa ögonfransar och fylliga mun. Man förstår att hon skall bli en skönhet, precis som du. Du oroar dig redan nu för hur du skall hantera alla kommande friare. Men du gör det på ditt vanliga sätt genom att skämta om det. Fast bakom skämtet ligger det subtila, det ömtåliga.

Du är lycklig och ibland tänker du på de jobbiga åren. Men det gör dig bara starkare och mer motiverad att leva ditt liv på bästa möjliga sätt; att ta hand om din familj, med kärlek.

Du hade så mycket kärlek att ge, men dina mörka sidor skrämde dig. Det mörka är inget att vara rädd för - det kan man lösa upp med ljus. För vi är bara människor och har båda delarna i oss. Att dölja och undertrycka våra mörka sidor gör bara det mörka starkare. Att ta upp dem i ljuset och bearbeta dem får dem att försvinna likt en pust från en het kopp kaffe.