Efter döden

Årsdagar har gått och jag har inte känt nån särskild anledning att skriva om just dem längre. Längtan och saknaden finns där varje dag och är inte särskilt mycket starkare just de här dagarna. Nu kom jag över ett inslag på Youtube som jag gärna vill dela med mig av.

Det är en tysk akutläkare som i många år studerat vad som händer med de människor som han "räddat" tillbaka till livet. Inte om deras nära-döden-upplevelser utan deras döden-upplevelser. Förstår för övrigt inte varför man envisas med att kalla det för nära-döden upplevelser då man kliniskt sett faktiskt är helt död - inga hjärnvågor finns registrerade vilket behövs för att man ska kunna uppleva något.
https://www.youtube.com/watch?v=mMYhgTgE6MU

Två-tre minuter från slutet började mina tårar falla då han berättade om det som jag själv var med om när Pierre gick bort. Det som hände bara några dagar efteråt när han kom hem, andligt. Det han ville att jag skulle uppleva - ljuset och friden. För att få mig att känna att det inte var så farligt - att han fått frid och ro. Jag skrev om det här: http://enbloggomsorg.blogspot.se/2011/10/de-forsta-5-manaderna-halsning.html

Tycker inte att det finns någon tvekan om att det finns någonting efter döden längre. Det forskas om detta och jag tror att vi inom en 50-årsperiod har svar eller så är det helt enkelt så att vi inte ska ha några svar på det. Meningen är nog att vi ska leva våra liv på bästa sätt och göra det vi är ämnade för på den här jorden. Det kan bli alltför komplicerat om vi har svaren på efterlivet och hur fridfullt och kärleksfullt det är. Tycker att det verkar ganska okomplicerat om man vågar följa sin inre röst.