Jul

Hur klarar man julen? Jo, genom att inte göra en alltför stor affär av den och att inte tänka alltför mycket på de lyckliga jularna från förr.

Den tiden när barnen var små och man släpade julklappar fram och tillbaka mellan mormor och morfar och farmor och farfar, för alla skulle ju hälsas på på julafton. De jularna när man var totalt slut och låg utslagen i soffan och åt rester på mellandagarna för att man orkade inte med annat. Lyckliga? ... Nja, men julen är en familjehögtid och på den tiden var familjen stor, idag är den väldigt liten och splittrad.

Jag var på kyrkogården och skulle tända ett ljus, men någon hade varit där före mig och tänt ett redan. Sedan åkte jag hem till min äldste son och hans lilla rara familj för julmat, Kalle Anka och klappar. Det är dags att börja tänka i helt andra banor nu när det gäller högtider - jag är inte mamman längre, hon som fixar och donar och ordnar med allt, utan jag är farmodern. En mycket ovan känsla men kanske inte så dum, när man vänjer sig.

Jag är fortfarande mamma, men min äldste son behöver mig inte lika mycket som Pierre gjorde. För honom var jag fortfarande den som fixade och donade och ordnade med allt. Man kan tro att jag höll fast vid honom längre för att han var yngst, men det handlade inte om det utan för att han pga sin bakgrund hade ett större och ett mer dröjande behov av anpassning till ett vuxet, eget liv.

Det blev ändå en lugn och fin julafton trots allt. Jag var hemma hos min sjuka svärmor en liten stund också. Var hemma vid nio-tiden på kvällen och gick sen till Domkyrkan på mitt livs första julnattsmässa kl elva. Det var bl a "min" präst som höll i det. Måste säga att jag blev förvånansvärt positivt överraskad. Det stod en stor gran på ena sidan som var upplyst med grönt ljus. Runt omkring var väggarna upplysta med röda lampor och julblommor stod i mitten. Det var fullt med människor i alla åldrar, familjer och par och en kör sjöng julsånger tillsammans med oss. Det var riktigt vackert. Jag tog tom nattvarden - det har jag inte gjort sen konfirmationen.

Nu är jag trött ...