Idag fyllde Pierre 23 år. Jag har fortfarande svårt att förstå att det har hänt eftersom jag kan se honom så tydligt framför mig och höra hans röst. Han var ju så levande!
Jag var på kyrkogården och planterade lite blommor. Duggregnet störde mig inte alls och det var skönt att jag var ensam där, då var det ingen som såg mina tårar. Jag har också börjat skriva på anmälan mot socialtjänsten, för det har jag lovat honom. Kanske vi båda kan få ro när den är ivägskickad.
Häromdagen testade jag kabeln mellan videon och datorn för att överföra alla gamla familje-VHS-band till DVD. En hel del kvar att lösa, men det fungerade alldeles utmärkt från videokameran. Där hade jag en film från vintern efter att han hade blivit transplanterad och sprudlar av ny livslust och kraft. Han hittade alltid på nåt nytt och var så go och snäll. När jag överfört det till datorn kanske jag lägger in nån snutt här.
Träffade grannen när jag kom hem från kyrkogården. Han sa att han saknade verkligen den goe och rare pojken. Det är många med honom som tycker så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar