Vid många tillfällen har det funnits stunder då jag önskar att jag hade haft ett sorgflor. För att framförallt markera och visa andra att jag inte är fullt ok. Att andra ska ta det lite försiktigare med mig. Man vill inte heller alltid låta sorgen lysa ur ansiktet och då hade det också varit skönt att få gömma sig bakom ett flor. Funderingar om varför det försvann och när, kunde jag inte hitta något svar på, så jag ställde frågan till P4 Alltinget. Så här lät svaret (Spola till 00:54:29):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar