Den individuella sorgen ges inget utrymme i ett samhälle som främst gynnar lycka och framgång. Vid stora katastrofer är det lätt för en hel värld att kollektivt sörja de drabbade, men för varje enskild drabbad anhörig är det alltid en stor katastrof när någon älskad dör. Det här är min sorg.
onsdag 9 november 2011
Från en änglamor
Var du här för att visa oss en glimt av evigheten, ett liv av kärlek, förtröstan och hopp? Trots alla svåra år var det aldrig svårt för dig att visa din okuvliga kärlek till livet och din humor som inte lämnade någon oberörd. Vad hände? Varför gav du upp och lämnade oss gråtandes här? Du hade ju så mycket kvar att ge. Himlen måste gråta av lycka över att få uppleva din närvaro nu. Jag hoppas att du där fann dina gröna ängar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar