Jag tror att jag börjar inse att Pierre inte kommer tillbaka. Han kommer inte tillbaka i den fysiska formen som han var. Men jag märker hans närvaro på olika sätt. Jag har också accepterat att jag aldrig fullt ut kommer att förstå eller acceptera det som skett.
Den här insikten föregick av en kraftig smärta i halva kroppen - på baksidan, från nacken ner till fotsulorna. Det var en smärta som skar i muskler och leder. Förmodligen var det spänningar som lossnade i kroppen och det började redan i början på förra veckan. På onsdag morgon den veckan gick jag upp klockan 7 på morgonen och mejlade återbud till det jag skulle göra då, pga smärtan. Sen gick jag och lade mig igen och vaknade inte förrän halv 4 på eftermiddagen. Jag sov sammanlagt 16,5 timmar den natten och dagen men hade inga som helst problem alls att gå och lägga mig och somna på kvällen igen. Morgonen efter skulle jag gå till sjukgymnasten, kroppen var väldigt tung, som om jag hade dunsat raklång in i den och jordens dragningskraft var starkare än någonsin. Det var svårt att hålla sig uppe.
Jag berättade för sjukgymnasten om min långa sömn, tyngden och om min smärta. Hon visade mig en övning där kroppen skulle få kontakt med det inre - och redan då kände jag att det var väldigt svullet runt det partiet som jag bearbetade. Dagen efter brände det som eld från nacken till fotsulorna - men bara på baksidan. Som en feber i musklerna och lederna. Jag kan inte tro annat än att det var övningen som hade triggat igång den här inflammationen på baksidan. Märkligt nog kände jag ingenting på framsidan av kroppen.
I flera dagar höll den här smärtan i sig och jag som i vanliga fall är försiktig med mediciner, klarade mig inte utan värktabletter. Nu småvärker det lite bara och förmodligen var det denna smärta som var tvungen att förlösas och värka ut för att jag skulle komma till den här insikten.
Kramar och tankar.
SvaraRaderaRamona