Kram

Så som jag kommer ihåg Pierre.

Inatt fick jag krama Pierre. Han svepte förbi mig som en skugga i drömmen och höll på att försvinna, men jag ropade på honom och då vände han om och materialiserades till att stå framför mig precis så som jag kommer ihåg honom. Vi kramades och det kändes alldeles som på riktigt. Han doftade dessutom precis så som han brukade göra. Det är känslan av den närheten som jag önskar jag kan bära med mig, men redan på morgonen hade den försvunnit och det enda som finns kvar är vetskapen om att det kändes som om det var på riktigt.

Igår såg jag filmen Rabbit Hole. Hade egentligen ingen aning om vad den handlade om när jag lånade den, bara att den hade fått fin kritik. Den handlar om ett par som förlorat sin 4-åriga son och om deras sätt att hantera sorgen. En sevärd film, kan rekommendera den. Grät under många scener i filmen. Jag ska inte berätta för mycket men den berörde ett mycket intressant område som jag också har funderat över, parallella universum. Det kanske är ett sätt att finna tröst att tro att man lever på andra sätt i andra världar, men mina teorier om detta berättar jag mer om nästa gång.